Vad är det som gör att allt jobbigt alltid hinner ikapp en? Vad är det som gör att vissa dagar saknar man alla som inte finns längre extra mycket? Varför är det alltid dom dagarna man inte orkar ta itu med det? Varför kan man bara inte stoppa dom i en lite ask och plocka fram dom när man känner att man orkar? Varför är man så dum att man lyssnar på en massa sorglig musik sånna dagar?