Klockan börjar närma sig 12, Melissa Horn spelar i bakgrunden och jag har hunnit med att simma på morgon. Nu väntar jag på att få he mig i väg på jobbet ett tag för sen bär det av med delar av famlijen på Boda Borg. Det kommer helt enkelt bli en bra dag.

Läste i tidningen idag om en familj som förlorat ett barn när det bara var en dag kvar tills det skulle födas. Det var det som hände oss också. Men det jag fastnade för var "Mio dog på tröskeln till livet" det var precis så det kändes med Clara. Det är inte rättvist alls att det få hända. Dom ska just börja sitt äventyr med då tar det slut i första andetaget. Jag brukar försöka tänka mig hur hon skulle ha varit nu men det är svårt. Bilden kommer mest tillbaka till det där lilla barnet som låg och sov i BB-vagnen som vilket annat barn som helst. Det som gjorde att man märkte nån skillnad var den känslan som var i rummet, det var inte glädje som det i normala fall är utan det var en tung konstig känsla, tårar rann på allas kinder och det var tyst och sorgset. När man plockade upp det lilla barnet var hon kall och läpparna var blå, men hon var lika vacker ändå.



Nu ska jag försöka tagga till för att åka till jobbet.